Ønsker du å bli medlem på Kvakk.no? For å hindre spam i forumet krever vi nå at du har en invitasjonskode for å registrere deg som medlem. For å få tilsendt en invitasjonskode, send en e-post til olafmoriarty krøllalfa gmail punktum com eller krice krøllalfa kvakk punktum no, og vi vil invitere deg så raskt vi kan.

Mikke Mus' rolle

edited December 2005 in Donaldisme

Leste her et sted at endringen av Mikke Mus fra "seriøs etterforsker" til en pysete klovn har med Egmont å gjøre, hva menes med dette? Har jo lagt merke til at Mikke er helt ugjenkjennelig i dagens Donald-blader. Før var han etterforskeren som kjempet mot Svarte-Petter, Skaftetryne o.l. i "ordentlige" og mer eller mindre intrikate krim-dramaer, nå har han igrunnen ingen rolle, og går bare rundt i shortsen og ser dum ut. Hva er egentlig vitsen med han nå, han har jo tilsynelatende ikke noe formål? :)

Comments

  • edited November -1

    Ser nå ut som han er i en endringsfase ja. For min del liker jeg ham bedre nå enn da han var den lille snusfornuftige blæra som valset rundt og trodde han visste alt og ville pushe det på andre mennesker(mus):.
    Ingen liker små snusfornuftige blærer som tror de vet alt og skal pushe det på andre mennesker(mus).

  • edited November -1

    Einherje skreiv:

    Ingen liker små snusfornuftige blærer som tror de vet alt og skal pushe det på andre mennesker(mus).

    Den var så dyp at jeg måtte lese den to ganger. :)

  • edited November -1

    Selv syns jeg Mikke-skaperne bør gå tilbake til Gottfredsons, Murrys og Scarpas tidvis geniale historier. Der fins den Mikke **jeg** gjerne vil lese mer om... (Om det er en tilfeldighet at Egmonts Mikke ikke er representert blant mine favoritter, får eventuelt andre vurdere...)

  • edited November -1

    Einherje skreiv:

    Ser nå ut som han er i en endringsfase ja. For min del liker jeg ham bedre nå enn da han var den lille snusfornuftige blæra som valset rundt og trodde han visste alt og ville pushe det på andre mennesker(mus):.
    Ingen liker små snusfornuftige blærer som tror de vet alt og skal pushe det på andre mennesker(mus).

    Men det ironiske er jo at han FREMDELES er den samme snusfornuftige blæra som tror han vet alt, uten at han gjør noe som helst, han er jo bare en "slabbedask"! :)

  • edited November -1

    Ja, men no roter han seg i det minste borti masse problemer som eit resultat av at han er ei snusfornuftig blære som trur at han veit alt. Detektiven på slutten av åttitalet var faktisk så kjedelig at han blei vurdert fjerna fullstendig frå Donald-bladet. I staden for prøvde altså Byron Erickson og Cesar Ferioli å tilbakeføre litt Gottfredson-ånd. Der Mikke //ikkje// er feilfri, der Mikke //ikkje// alltid har rett, og der ein snusfornuftig nysgjerrigper som stikk nasen sin overalt faktisk havner i svære problemer som eit resultat av det av og til.

  • edited November -1

    Einherje skreiv:

    ..den lille snusfornuftige blæra som valset rundt og trodde han visste alt og ville pushe det på andre mennesker(mus):.

    LOL! en veldig bra oppsummering der. litt fascinerende med mikke og langbein's forhold i desse seriene.. hvor mikke åpenbart er langt smartere enn stakkars dumme langbein, som hele tiden må korrigeres og kjeftes på. kjenner til et par slike tilfeller fra det virkelige liv - folk som ikke har likeverdige venner, men foretrekker å ta "undersåtter" de kan belære og være sjef for... og slikt er jo ikke bra på en flekk :)

  • SvKSvK
    edited November -1

    Skjønner godt at mange ville vekk fra den overfornuftige og noe kjedelige Mikke Mus som vi så på 80 og 90-tallet. Men etter min mening har utviklingen nå gått for langt i motsatt retning. Karakteren har blitt for useriøs i mine øyne. Poenget er at Mikke før var en viss motvekt til Donald, og historiene med ham brakte dermed fin variasjon inn i bildet. Nå synes jeg mye av dette er borte, Mikke er rett og slett blitt en mye dårligere utgave av Donald. Da er hele karakteren ganske overflødig.

    Jeg synes at man heller burde tilstrebe å nå den italienske utgaven av Mikke. Her er han fortsatt ganske fornuftig, men mindre selvhøytidelig enn hva han var i Egmont-historiene fra 80/90-tall. I tillegg har de italienske Mikke-historiene en fin miks mellom spenning og humor. Synd at vi ser lite til disse historiene i pocketene for tiden, de Egmont-produserte pockethistoriene med Mikke vi får i stedet er jevnt over for skrap å regne.

  • edited November -1

    gaute hjartåker skreiv:

    litt fascinerende med mikke og langbein's forhold i desse seriene.. hvor mikke åpenbart er langt smartere enn stakkars dumme langbein, som hele tiden må korrigeres og kjeftes på.

    Jag ser dock Langbein som en ytterst praktisk figur för författare, just av den anledningen att Mickey ofta blir en ”snusfornuftige blæra”. Han är helt enkelt ett redskap för att enkelt kunna introducera slumpmässiga händelser i berättelsen.

    Jag tror jag förstår ungefär vad Egmont vill åstadkomma genom att återuppliva Gottfredsons yngre och mer initiativ-rike Mickey men jag tycker inte de lyckas. De gör honom alltför barnslig, vilket blir fel åt andra hållet än på 80-talet. Den Mickey som de använder som mall tillhörde det tidiga 30-talet, innan Gottfredson fulländat strippen, och bör förbli en relik från denna tidsålder. Enligt min mening skapades de främsta Mickey Mouse-serierna under en mellanperiod ca 1940 (+/- ett antal år) där man hittade en perfekt balansgång mellan den omogne tidige Mickey och den senare ”snusfornuftige blæran”. Det är där vi finner serier som Spøkelseskladdens första framträdande och de flesta av de andra tidlösa klassikerna. Och det var denne Mickey som Romano Scarpa, till större grad än Fallberg och Murry, fortsatte använda.

  • edited November -1

    Olaf Solstrand skreiv:
    {{ Ja, men no roter han seg i det minste borti masse problemer som eit resultat av at han er ei snusfornuftig blære som trur at han veit alt. Detektiven på slutten av åttitalet var faktisk så kjedelig at han blei vurdert fjerna fullstendig frå Donald-bladet.

    Men hvordan var Mikke før åttitallet? Jeg husker historier med han som jeg leste som barn, i blader som min far hadde vokst opp med, og den Mikke tror jeg var mye mer ydmyk. Hvorfor ikke gå tilbake til denne versjonen? :)

  • edited November -1

    Det var en långsam process och jag håller med om att Mickey från 50/60-talet, i händerna på vad jag anser vara skickliga manusförfattare (främst Carl Fallberg och Don Christensen), var en ydmyk figur. Mickey är utan tvekan en svår figur att skriva manus för och under 80-talet framstod Egmonts Mickey ofta som en besserwisser i brist på inspirerade manus med en intelligent handling. Det är intressant att se, framför allt i de gamla avis-stripparna från slutet av 40-talet/början av 50-talet, hur otroligt passiv Mickey är och hur han hjälplöst är utlämnad åt omständigheter. I dessa serier är det helt klart bifigurer och en vild och “crazy“ omvärld som driver handlingen framåt. Dessa element saknas i de flesta modernare Mickey-serier och att låta en så slätstruken figur som Mickey driva handlingen fungerar inte. Tråkig huvudfigur + slätstruken story = tråkigt! För att kunna låta Mickey driva en berättelse framåt skulle man använt en tidigare version av Gottfredsons mer initiativrike Musse men istället valde Egmont att följa i Fallbergs och Murrys fotspår.

Sign In or Register to comment.

Hei sveis! Ja, her ser du meg! Er du ikke glad for å treffe meg?

Det ser ut som om du er ny her. Om du vil kome i gong, trykk på ein av desse knappane!

Har du lest forumreglane?